Sommaren går mot sitt slut..
Nu har jag ridit Pollen hela sommaren och vi börjar verkligen hitta varandra! Ser fram emot när volten är helt okej så man kan börja träna markarbete och senare hoppning..
Tomt här
Vad tomt det är här då!
Tänkte bara skriva en rad och tipsa om att man inte borde rida stigen mellan Hemmesta och Plogen. Den stigen som går mellan skogen och ängen. Pollen sjönk med bakbenen i leran mitt på stigen där igår (tisdag) och satte sig på rumpan. Riktigt obehagligt! Så rid inte där, nästa gång kan det gå illa..
Ha det bra i värmen!
Kram, Mickan
Ridtur nr 2
Igår (fredag) blev det ridning igen och jag red en sväng ensam på Pollen.
Hon var mycket hetare och nervigare och hennes vanliga jag börjar kika fram!
Ridturen gick bra tills hon helt plötsligt vägrade gå längre på Långdalsvägen. Inget farligt och inget konstigt fanns på vägen eller någonstans bredvid så antagligen hade hon väl trott och hon sett något, bestämt sig för att inte gå och se hur långt jag skulle gå för att få henne ditåt. Det var helt enkelt lite testande från damen. Det slutande med att jag hade backat henne ca 20-30 m i etapper och att jag vann.
Försökte vänta ut henne eller "tvinga" fram henne emellanåt men insåg att vi är nog nästan lika envisa för hon suckade lika mycket som jag och rörde inte en muskel.
Efter den kampen blev hon piggare och vi klättrade backen upp mot ängen vid orangea.
På ängen skrittar vi på halvlånga tyglar när ett rådjur flyger upp 5-10 m ifrån oss. Pollen rycker till och jag tänkte "nu är det kört, nu sticker hon" men jag slappnar av och hon tar inte ett steg och springer inte därifrån. Står bara spänd och avvaktande. Jag berömmer henne och klappar henne och vi skrittar vidare.
Hinner under en 10-dels sekund se ett till rådjur i gräset och hinner tänka "bromsa" när en bock flyger upp 1 m snett till vänster om oss och far iväg. Pollen rycker till igen men står sedan kvar - avvaktande. Duktiga tjejen!
Efter det var hon lite piggare men skötte sig riktigt bra och jag kunde jobba henne i låg form en bit på hemvägen.
Min och Pollens första ridtur
Träffade på Cindy i stallet och vi småpratade lite om stallet och allt möjligt. Hon skulle också rida men hade inte bestämt sig vart ännu.
Gick ut för att att hämta Pollen i hagen och blev mött av Pemberly som nog tyckte att jag kunde ta in henne istället för hon följde efter mig en bra bit. Fick kämpa lite eftersom hela flocken ville med ut och sprang runt oss hela vägen upp till staketet. Efter ett tag var bara Pemberly, Temptation och den nya ponnyn (Glömt namnet!) kvar uppe vid grinden och efter lite knep och knåp fick jag ut bara en häst och kunde fortsätta till stallet.
I stallet stod Cindy och fixade med Svanur och vi bestämde oss för att ta sällskap.
Pratade lite med Lena och fick veta att det gick bra på NH:n och att dem haft sadel på Pemberly nu. Kul att att det går så bra!
Pollen fick lite lusern i boxen och sedan gjorde jag ordning henne för ridning.
Hade tänkt att rida själv först eftersom det var första turen men insåg att det kunde vara bra med sällskap eftersom jag inte hade en aning om hur "pigg och galen" hon skulle vara. Sen var det väldigt trevligt att få rida i sällskap med Cindy också! :)
Pollen var pigg men på ett bra sätt, hon gjorde inga dumheter och vi kunde skritta på "lugnt" på långa tyglar.
Vi red alla 3 orangea och Polllen fick kämpa ordentligt. Hennes klätter-kordination var inte som den en gång varit och hon tyckte att det var lite jobbigt och småläskigt. Värst var när det var brant neråt så fick hjälpa henne ett par gånger.
Hon verkade tycka att det var riktigt roligt och knallade på med öronen framåt och frustade ständigt.
Förutom ett litet ryck och några få galoppsprång på den lilla ängsbiten på bortre orange där det var lite sankt skötte hon sig utmärkt och vi tog Långdalen hem.
Efter ridturen verkade hon trött och nöjd.
Längtar redan tills nästa gång!
Temptations första promenad
Hade sällskap av Jenny och Sara till stallet. Varken Jenny eller jag skulle rida så vi började med att mocka, åringboxen är hemsk!
Gick för att hämta Temptation i hagen och tror hon börjar känna igen mig för så fort hon såg mig såg hon uppmärksam ut och närmade sig långtsamt. Kunde ta in henne i stallet utan att hon stretade emot som hon hon gjort gångerna innan. Fick ta hjälp av Jenny då Pemberly bestämt sig för att följa med in och nästan sprang över mig och Jenny. Men det gick bra till slut och vi fick en Temptation. Ställde henne i boxen och gav henne fibergi, hon stod rätt lugnt och det kom bara något enstaka gnägg. Ingen hysteri den här gången inte :)
Borstade överallt och lyfte på hovarna, fram har alltid gått bra men bak har hon kickat lite med när jag släppt ner benet. Men idag gick det bra, inga problem att lyfta någon av hovarna och hon skötte sig väldigt bra.
Ledde sedan ut henne ur stallet, hon brukar tveka lite men inte den här gången. Knallade på med någon mindre tvekan som släppte snabbt och jag och Jenny gick mot Långdalen. Hade bestämt mig för att klättra Görsta oranga, den första stigen på Långdalen. Hon blev rädd för något och for i väg i galopp förbi mig och jag trodde att hon skulle springa över Jenny. Men inte då, hon tvärnitade när hon såg att Jenny "var ivägen". NH-träningen funkar visst! Sedan fortsatte vi genom skogen och hon skötte sig verkligen över förväntan, ingen stress, inget snubbel, hon var helt enkelt jätteduktig!
Mötte Sara på Dust när vi kom ner på Långdalen, han befann sig en bit bort när vi fick syn på dem och Temptation blåste upp sig och stod som en staty. Sen förstod hon att det inte var någon fara och slappnade av. Dust fortsatte dock att spänna sig ett bra tag till, läskiga Temptation! ;D
Jag och Sara tog sällskap till volten där hon jobbade Dust lite i trav och skritt och jag gick igenom NH-övningarna. Hon skötte sig riktigt bra här med och vi tränade inte så länge, tyckte det räckte med en kort stund då vi varit på promenad också.
Hon gick lugnt och sansat bakom mig nrä vi gick tillbaks till stallet med Dust och Sara före oss.
Helt plötsligt blev hon rädd och sprang nästan på mig. jag vände mig om och såg att vi hade en islännging bakom oss som kom taktande i skritt/trav. Lät henne kollade in "monstret" och fortsatte sedan. Det gick bra en bit, hon gick närmare mig än vanligt men brydde mig inte om det. Sen helt plötsligt for hon förbi mig i galopp och jag fick stopp på henne rätt fort. Då hade kvinnan på islänningen antagligen tröttnat på att ligga bakom oss och istället för att säga något, ridit upp i rumpan på Temptation! Jag blev irriterad och muttrade att "Ja, det kanske är bäst att du rider förbi" Det gjorde hon, utan att säga nånting.
Temptation lugnade sig fort men jag skulle då aldrig rida så nära en unghäst, hon hade ju lika gärna kunnat sparka.
Promenad med Cathy
Var ute i stallet i det fina vädret igår och pysslade med Cathy.
Hade först tänkt att bara träna NH men på väg till volten ångrade jag mig och tog en promenad i skogen istället.
Vädret var ju kalasfint så kunde inte hålla mig. Vi tog Långdalen ner och mötte Marie och Matilda som red på Lina. Cathy såg dem inte först då dem var dolda bakom timmerstaplarna så hon blåste upp sig och blev jättespänd. Stannade till och väntade in Marie och när Cathy förstått att dem inte skulle äta upp ett litet fullblod kunde vi passera. Efter det tog jag stigen direkt till höger efter första hagen och gick en sväng i skogen.
Cathy tyckt det var kul, spännande och lite läskigt då det var blött i marken på vissa ställen och hon sjönk några centimeter.
Men hon knallade på fint bakom/bredvid mig och det kom bara ett par skutt. På ett ställe där det var extra blött tog hon ett skutt upp på en liten bergsknalle så att hon stod ovanför mig. Hon såg riktigt förvånad ut, som om hon inte förstod hur hon kommit dit. Gick upp på det lilla berget och vi fortsatte vår promenad. Hon var riktigt duktig i skogen, inget snubbel och så fort det var uppför/nerför tog jag henne bakom mig och hon gick snällt bakom utan att försöka gå om.
På vägen ner från täpporna var det riktigt lerigt men hon knallade på och verkade inte det minsta skraj trots att hon gled lite och fastnade något.
På Långdalen blev hon lite mer spänd och blev rädd ett par gånger men jag fortsatte bara gå och ignorerade henne och då lugnade hon sig fort.
Gick sedan upp på volten för att träna NH mend det gick sådär. Hon var väldigt spänd, springig och tittig där så jag tränade inte så länge. Hon fick syn på Jenny/Toppen och Sara/Dust när dem var på väg ut en tur och gjorde då en galopprusning men jag fick stopp på henne. Efter det tränade vi bara en kort stund då hon blev väldigt spänd och varken jag eller hon fick ut något av det.
I stallet pratade jag med Lotta och fick vet att hon var tvungen att flytta hem på söndag, så tråkigt!
På söndag blir det NH-träning igen och då får jag även sällskap av Lena och Pemberly. Får se om jag åker ut en sväng på lördag och tar en till mysig skogspromenad med lilltjejen.
Cathys första NH-lektion
Det gick i alla fall riktigt bra! Jag fick mycket beröm för mitt lugn, min tydlighet och att jag läste hästen så pass bra.
Bosse tyckte Cathy var riktigt fin och "rolig". Hon har verkligen alla nerver på utsidan så det gäller att vara lugn, tydlig och ha massor av tålamod.
Tänkte åka ut till stallet 2-3 ggr/veckan och träna henne i NH och allmän hantering och såklart fortsätta med NH-lektionerna tills Pollen kommer hem.
Tack för bilderna Sara!
En kväll i stallet
Hade från början bara tänkt att rida Excon men efter att ha fått sms från Renée där hon skrev att jag gärna fick rida Silver så bestämde jag mig för att rida båda.
Jag hade redan erbjudit mig att mocka och fodra åt Renée då hon har det lite jobbigt just nu.
Vi gjorde i ordning Silver, Toppen och Dust och skrittade mot Långdalen.
Tänkte att vi skulle pröva att rida den lilla skogsslingan direkt till höger på Långdalen efter hagen. Det visade sig inte vara en så bra idé. Jag red först på Silver och gick upp på stigen. Hon sjönk ganska ögonblickligen djupt ner i snön! Försökte mana henne frammåt då jag trodde att det kanske bara var snödrivan som var instabil men hon sjönk i varje steg. Satt då av för att hjälpa och lugna henne då hon blev rätt rädd. Vände henne men det blev för trångt för mig att leda henne och jag var även rädd för att hon ofrivilligt skulle skada mig i sn egen stress. Släppte henne därför och gick före ut till vägen för att visa vägen.
Hon kom loss och innan jag hann få tag på henne började hon trava mot stallet.
Dust och Toppen blev smått tokiga och ville springa efter så Sara och Jenny fortsatte Långdalen bortåt så att vi skulle slippa sken.
Fick tag på Silver i utanför stallet, kollade igenom henne och hon var helt oskadd. Red efter dem andra och snart släppte hennes oro. Travade och tog en liten galopp för att komma ikapp och mötte dem andra vid slutet av Långdalen.
Vi skrittade och tog en liten trav på hemvägen men Silver var väldigt stressad av Toppen så vi fick sakta av då även Toppen började göra egna små sidvärts... Silver taktade hela vägen hem och gick på snedden och var allmännt jobbig.
När vi närmade oss slutet av Långdalen, där åkern slutar och går över i hage, blev Silver helt stel och verkade frysa i steget. Hon stirrade ut mot åkern och jag såg en stor skugga röra sig. Trodde först att det var en lös häst men insåg snabbt att det var en älg som korsade åkern mot skogen. Vi väntade tills den kommit halvvägs och skrittade sedan mot stallet. Silver frös efter ett par steg igen och jag såg först inget utan trodde hon var rädd för älgen på åkern. Då såg jag älg nr 2 som stod rätt nära oss mellan de små träden innan rishögen. Vi pratade om hur vi skulle göra då vi inte vågade oss på skogen/täpporna i den tunga snön. Vi bestämde att vi skulle pröva skrämma den älgen som var närmast så att den sprang till kompis. Vi var ju ändå tre och med pannlampor. Så vi började ropa åt dem och efter ett tag sprang den till sin kompis och vi kunde rida vidare igen.
Jag red tillbaks till stallet för att byta häst och Sara och Jenny red upp till volten.
Gjorde ordning Silver efter ritten och tog sedan ut Excon.
Borstade och fixade medan han stod och sög på grimskaftet och såg allmännt söt ut. Sög även tag i min jacka ett par gånger men släppte snabbt när jag sa till <3
Gjorde klart allt och ledde sedan ut honom ur stallet. Satt upp och han var duktigt och stod helt still. En bil passerade oss men han rörde inte en min. Sara och Jenny kom tillbaks precis när bilen kom så vi var tvungna att rida till volten själv. Vi klarade som sagt av bilen, att rida ifrån stall och två kompisar utan några problem. Han var jätteduktig!
Vi red upp mot volten, det blåste rätt friskt och jag vågade mig inte ner på Långdalen med tanke på älgarna.
Han skrittade på snällt upp mot volten, var lite tveksam några gånger men det räckte att jag tryckte på lite mjukt med skänkeln och så gick han framåt och verkade tänka "okej, du vet säkert bäst så då går vi då".
Uppe på volten jobbade vi i låg form på volt och lite blandade ridvägar så att han inte skulle bli uttråkad. Skötte sig bra, han orkade inte bära sig i form så länge så jag krävde inte så mycket utan kände mest av honom och lät honom slappna av mycket.
På söndag ska jag rida honom igen och då blir det nog en tur på Långdalen. Hoppas på sol!
En solig söndagsmorgon
Det kändes lagom motigt att stiga upp 07:00 en söndagsmorgon för att åka ut till stallet!
Kallt men soligt ute och det kändes som om man befann sig i fjällen och inte på Värmdö.
Solen sken allt starkare ju längre jag åkte och det började kännas lite bättre att vara uppe i ottan.
Åkern vid Långdalen i solljuset
Väl framme vid stallet fick jag skotta mig in då det kommit ännu mer snö under stormen.
Inne i stallet hälsade hästarna mig med sina mjuka morgongnägg och jag började tina upp ännu mer, det kändes inte lika illa att vara uppe så tidigt.
Fodrade, gjorde alla morgonsyslor, borstade Merillo och tränsade. Red ner mot Långdalen och solen strålade.
Nu kändes det helt underbart att skritta Långdalen fram samtidigt som solen värmde ansiktet.
Klättrade upp mot Hampeängen och väl uppe insåg jag att stigen var igensnöad. Manade på Merillo och han pulsade fram med snön nästan uppe vid magen.
Hampeträsket
När vi kom upp i skogen var det snö upp till magen på honom och jag fick dra upp benen längs med sidan på honom för att inte dras med ner i snön!
Merillo pulsade på och stånkade lite men verkade nöjd med att få komma ut.
Precis vid slutet av blå slingan, fortfarande uppe i skogen, gick vi under en gren och jag lutade mig mot halsen på honom, han började trava och jag kände att jag började tappa balansen (red barbacka). Lyckades räta upp mig lite och såg att stigen fortsatte till vänster men Merillo slänger sig ut till höger, jag börjar tappa balansen igen och då kommer det ett träd som han slänger sig från i åt höger. Jag glider då rakt ner i snön och ser lilla hästen fara iväg i galopp hemåt, han hade då ingen tanke att stanna och vänta.
Börjar pulsa efter och ropa på honom men inser snart att det är lönlöst. Ringer Lena (Mallans ena ägare) som är i stallet och berättar att jag åkt av och att Merillo är på väg hemåt i full fart.
Pulsar genom skogen, snön går upp över halva låren och på ett ställe sjunker jag ner till höften!
Lena hittar Merillo vid Dusts hage, där kommer han skrittande och ser lagom förvirrad ut. Han undrade nog vart jag tagit vägen!
En bit av Långdalen och Merillos spetsade öron
Igår hoppade vi!
Nu ska jag skriva igen för som Sara skrev tidigare, så sken jag som en sol igår!
För er som inte vet så är Merillo bomrädd, han har tidigare hoppats av Annichen och hans f.d. fodervärd men han blev av någon okänd anledning rädd när han var hos fodervärd och har sedan dess varit rädd för bommar och hinder. Jag har bestämt mig för att jobba med detta då jag älskar att hoppa.
Jag hann jobba lite med hans bomrädsla innan snön försvann och längtar nu efter att få fortsätta. Vi har under vintern hunnit bygga upp förtroendet mellan oss så det tror jag kommer göra mycket i vår lilla kamp.
Igår så blev längtan till träning och bommar i alla fall för stor, så efter en liten tur med Linnea och Maja på täpporna och i skogen, så red jag upp mot volten. Underlaget var okej på kanterna där spåret var upptrampat så jag la upp en bom mot snön på kanten så att den blev halvt upphöjd.
Började med att rida lite lätt dressyr och lät honom se att bommen fanns där utan att jag brydde mig om den till en början. Skrittade sedan fram till bommen och med viss tvekan gick han över. Gick över i skritt några gånger och sedan i trav. Han var lite tveksam första gångerna i trav också men sen släppte det och han travade över med öronen prickade framåt!
Fortsatte att jobba honom i trav ett tag och tänkte att jag kan ju pröva i galopp och det gick kanon det också! Han har lite svårt att bedömma avståndet, vilket inte är så konstigt, och hoppade stooooort över den lilla bommen och gjorde ett antal bocksprång efter bommen ett par gånger.
Nu måste jag lära mig att läsa av honom och följa honom rätt i språnget. Måste även ställa lite krav redan nu då han gärna gasar på (som Silver ungefär) och hoppar av lite i fel ögonblick, både för långt ifrån och för nära.
Sara kom som hon skrev upp på volten ett tag och hoppade lite med oss, märker att Merillo blir lättare stressad när en annan häst är med när vi tränar men det gick bättre medan vi höll på, men där har vi alltså ytterliggare en sak att jobba på. Men sen när Sara gick tycke Merillo att det var lite nog och ville hellre följa efter dem, vilket jag inte tyckte. han gick spänd ett tag men sedan kunde vi avsluta med ett par bra hopp i trav och galopp så då plockade vi undan och skrittade till stallet, båda nöjda och glada.
Är så glad över att Merillo verkade ha kul och han verkade riktigt nöjd med sig själv när han kommit över bommen. Så nu hoppas vi att underlaget tillåter att vi kan träna nästa helg också!
Bromsar föredrar mörkare hästar
Forskare har nu kommit fram till varför bromsar, eller hästflugor som de ibland kallas, gillar mörka hästar bättre än ljusa.
Om hästarna står i skuggan, eller har täcken, bryts signalen som lockar till sig de blodsugande insekterna.
Tagen från http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=326487
Vi får ha ljusa täcken på våra mörkisar i sommar!
Ridtur i snön
Vi red Långdalen, bortre orangea och täpporna. Merillo skötte sig super! Han brukar av någon outgrundlig anledning vara spänd på Långdalen men idag var väldigt avslappnad och efter att vi klättrat bortre orangea, som han klarade galant som vanligt, fick jag honom i värsta dressyrskritten! Vet inte riktigt vad jag gjorde, han brukar alltid jobba bra men det var stor skillnad idag. Så himla kul och han jobbade på och gick skitfint! På täpporna tände alla hästarna till och det blev lite bus så det blev inte så mycket galopp.
I stallet var han kanonmysig, inte alls sur som Annichen skrev ;)
Ska ut ikväll igen och rida så hoppas vi på att han är lika fin idag!
