StallRemi

Ja, så sålde vi Safir sommaren eeh....2003? Rätta mig om jag har fel. Jag har lite dålig koll på vad som hände sen... Men jag tror att det var då jag började rida Goldie, som var Mias (Annichens mammas) ungsto. Fullblod och fux. Vacker som en dag. Och hur häftig som helst att rida! Jag red henne inte så länge, lite över sommaren och början på hösten för sen såldes hon. Då började jag rida Reneés hästar Silver och Pollen om vartannat. Älskade Silver, Pollen är ju som hon är ;) men trivdes med båda. På våren 2004 köpte jag sedan Lambada <3:

Och min syster Ina köpte Trulsan. Har tyvärr ingen bra bild på henne... Hon var en C-ponny som Ina tävlade upp till L:A på i Siggestas Div 1 ponnylag i hoppning. En riktig studsboll. Jag önskade varje dag att hon var storhäst, för då hade jag haft henne själv haha! Toppen påminner lite om henne faktiskt:P Så Lambada och Trulsan och Josie (katten) fick bo tillsammans i vårt skruttstall. Pappa byggde till en liten box i ponny size där Trulls fick bo.

Lambada var hur snäll som helst och var duktig på att hoppa men hon gick väldigt bra i dressyren också. Inte med mig dock för det tog ett bra tag för mig att lära mig rida henne. Våren därpå var vi med i Siggestas Div 2 lag i hästhoppning och vi åkte till Siggesta regelbundet på hoppspecialen. En dag snubblade hon väldigt mycket med bak så att hon nästan ramlade ner. Det var mycket märkligt tyckte vi men vi red på. Sedan vägrade hon att hoppa hinder över 1.10 och hon hade aldrig vägrat förut. På det viset fortsatte det under våren. Snubblade ibland, och på tävling rev hon med sig hela hinder med bakbenen trots att avståndet och avtrampet hade varit perfekt!?

Till slut åkte vi med henne till veterinären där de konstaterade att hon såg i princip halt ut runt om och skyllde på ryggont. Hon fick en viloperiod och när den var över åkte vi till Mustang och fixade en jättefin ny sadel. I samma veva sålde vi Trulsan då Ina var för stor för henne och höll på tappa intresset och Lambada fick bo hos grannen en stund. Det var sommar men hon fick sova inne på nätterna men en morgon hade hon inte ätit sitt morgonhö. Något var fel. I hagen stod hon väldigt still i hettan och mådde uppenbarligen inte bra. Hon rörde sig vingligt och motvilligt och när vi fick henne att trava så var det som att hon inte visste var marken var och hon snubblade en hel del.
Vi åkte akut till Ultuna där de gjorde några gundläggande nervtester som att gå i upp- och nerförbacke. I nerförsbacken höll hon på ramla. Att vända på stället gick inte, hon lyfte liksom inte på benen och trampade runt bakdelen utan de snurrade bara på stället och gjorde märken i golvet. Det såg inte så bra ut. Till slut röntgade de halskotpelaren och såg att det fanns förträngningar där. Veterinären sa att det kunde vara det som gjorde att nerverna blev klämda och att signalerna inte gick ordentligt ner till bakbenen. Oddsen i det här läget var... tja, promenadhäst eller att få åka till hästhimlen.
Vi ansåg att det inte var ett värdigt liv för en häst att aldrig kunna få springa utan att den skulle vara rädd för att ramla, och vem vet, hon kanske skulle kunna bli ännu sämre? Så vi lämnade henne på Ultuna och jag glömmer aldrig hennes sista gnägg när jag gick till bilen efter att ha sagt hejdå.

Min Stackars vackra lilla Lambada.

Jag fick lämna tillbaka sadeln.

Jag drömmer fortfarande ibland att hon lever.

 
Jag gick inte in i stallet på en vecka och jag skyllde på mig själv för att hon dog. Egentligen visste inte veterinären varför hon hade sådana balanssvårigheter, men efter hennes bortång läste jag flera artiklar om "Den mystiska hästsjukdomen" som härjade över hela sverige just den sommaren. Flera liknande fall hade konstaterats där hästar varit tvungna att avlivas och veterinärerna kliade sig i huvudet men kunde inte komma fram till vad som orsakade sjukdomen. De skyllde på foder, mineralbrist, dåligt hö, men kunde ändå inte riktigt bestämma sig. Senast 2009 kom en ny artikel om flera hästar som insjuknat, men att vissa har blivit friska efter en lång tids konvalescens. Läs: http://www.atl.nu/Article.jsp?article=54054&a=Allvarlig%20nervsjukdom%20drabbar%20h%E4star

Om vi ändå hade vetat det då...

Jaja, deppigt värre! Det var sommaren 2005. Jag började såsmåningom rida Silver igen och en somrig dag 2006 var jag på fälttävlanskurs på Ryttarstadion med Silver! Fy S*t*n vad det gick undan, det var så sjukt kul!
På våren ställde jag upp i en blåbärshoppning med henne också på Siggesta och lyckades knipa en 3:e plats rosett i 1m klassen bara pga av att vi hade snabbaste tiden trots 4 fel :p



På hösten 2006 efter studenten drog jag till Irland ett år och lärde mig otroligt mycket. Red 5-7 hästar om dagen och en massa unghästar. Hösten 2007 pluggade jag i Uppsala ett år och red Silver och även Dust tror jag lite sporadiskt när jag var och hälsade på på värmdö. Efter det åkte jag tillbaka till Irland på hösten 2008.



Kom hem igen till jul och sedan februari 2009 har jag ägnat all min uppmärksamhet åt Toppen och det tänker jag fortsätta med lääääänge till! (Red även Dust lite från och till och han var jätteduktig, vi åkte på fälttävlanskurs på Runsten i april).

Det var mitt hästliv i ord och bild! Det blev lite långt igen, hoppas ni har överseende med det.