StallRemi

... iallafall om man tänker på hur dagens ridpass gick.

Att en sadel kan förändra en häst så mycket!? Jag satte på allroundsadeln utan större förhoppningar och satte på bröstan för att kunna se en indikation på hur lång bak den skulle glida om den nu skulle göra det (då ser man hur mycket bröstan ligger emot bringan). Så satt jag upp och styrde mot men grannes ridbana. När jag kom dit hade Anders precis plogat och harvat den så den var superfin att rida på. Najs, det började iallafall bra. Jag tog tyglarna och vips så dyker Toppen ner och går som feta dressyrhästen på tygeln hur fint och avslappnat som helst, som om hon aldrig har gjort annat. Ganska paff fortsätter jag att rida runt och gör serpentiner, volter, halvhalter, korta skänkelvikningar och hon gör galoppfattning ur samlad trav i båda varven utan problem.... Eeh...WTF??? Tja, det är bara att undra varför i hela fridens namn jag inte har kommit på att prova sadeln tidigare. Eftersom det går så himla bra så styr jag stegen mot täpporna. Toppen är sjukt pigg men fin och vi galoppar och travar och hon ångar på som ingenting. Inget slängande med huvudet, bita fast i bettet eller liknande. Vi kommer sen ut på långdalen och där får hon trava först. Jag ökar och minskar takten - inga problem, sen får hon galoppera. Fint och samlat och hon byter själv galopp i kurvorna! På hemvägen får hon sträcka ut lite för hon är ändå rätt trött, sen skrittar vi till bron och jag kan konstatera att sadeln ligger där den ska fortfarande. Och jag är lyrisk. Vips så är min motivation tillbaka, nu jäklar blir det rida av!



Jag och Toppen om några år ;) (bild tagen från Google bilder)