StallRemi

Läste precis min kompis blogg som bor i Halmstad... 17 GRADER VARMT MED SOL DÄR IDAG! Jag går AV på riktigt....!!!! Kom till stallet idag och det är helt mistigt, dimmigt, rått och kallt ute. Och inte f*n går det att rida någonstans heller. Tack och hej, leverpastej kan man ju säga till Toppens kondition som jag hade tänkt börja trimma på nu, en månad kvar till kursen. Vilket jag undrar hur det ska gå, det kommer ju vara så sjukt lerigt ute!?!

Nåja, ska sluta spy galla över vädret, det kan man ju inte rå över... måste helt enkelt byta stad eller land såsmåningom. Typ England.

Har iallafall gjort något som jag kanske inte borde gjort, men gjorde ändå... Jag har köpt världens snyggaste nya martingal/förbygel till Toppen! Den var på extrapris och jag kunde bara inte motstå den.... Det piggar ju upp också lite såhär i väntan på våren=) Den kommer förhoppningsvis snart och jag tror den kommer va tokfin på henne! Hoppas den matchar sadeln bara, så måste jag köpa ett matchande träns till. Ska sälja mitt gamla set (pullartränset och martingalen för den som är intresserad) för en billig peng.

Hopppas, hoppas att volten tinar upp i helgen, då kan man börja använda den igen och löshoppa, longera, hoppa och bara trimma! Inte varje dag såklart, men iallafall så att man faktiskt kan komma igen efter vintern och så att man slipper gå och dröna i skogen dag ut och dag in.



Wohoooo snart blir det Fälttävlanskurs :D

Fick lust att göra en liten sammanställning av hur fullbloden är släkt med varandra;

Hingsten Funambule är far till: Toppen, Excon, Dust och Charlie

Stoet Bold Pollen är mamma till: Toppen, Cathy, Temptation som är halvsyskon

Stoet Silver är mamma till: Dust och Charlie som är helbröder.

Hingsten Diaglyphard är Excons morfar och Merillos far och Lioness far också. Så Merillo och Lioness är halvsyskon. Men även kusiner med Toppen, Excon, Dust och Charlie då Funambule och Diaglyphard är halvbröder.

Silver är dessutom kusin med både Bold Pollen och Lioness då dom har samma morfar.

Excons mamma Lioness är halvsyster till Bold Pollen.

Rörigt? Japp!

Så känns det. I sex veckor framåt kommer jag leva i en gråzon där dagarna kommer se likadana ut och det kommer vara hur mycket som helst att göra med praktik, jobb, skola och Toppen. Dagarna räcker liksom inte till =( Önskar den här j*vla snön/isen kunde smälta bort så att man åtminstone kan rida nånstans.

Dressyrlektionen blev inställd då Åsa har feber. Lika bra, Toppen kändes inte helt 100 igår och fick en bonusvilodag idag. Sparkade bakut i galoppen igår och kändes inte lika mjuk som hon brukar. Red på långdalen men skrittade till volten och kände på henne i lugnt tempo, då gick det lite bättre men hon var ändå spänd. Kan ju vara underlaget men ska avvakta och bara rida lugnt ett par dagar. Hon har fått höjd foderstat också för jag tycker att hon har magrat. Kan vara av flera anledningar; brunst, att hon går 6 dagar i veckan och att jag sänkte HS mängden då de fick hö i hagen på morgonen så hon verkade mätt men har ökat det igen till det normala.

Tar en dag i taget så ser vi hur allt fortlöper.



:D

Läsvärt

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/radsla-blev-nystart-for-hast-och-ryttare_4229675.svd

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/elever-sporras-att-rida-mjukt_4236783.svd


Hurdan är du?

... men jag måste bara säga att I Love My Horse! Hon är verkligen min drömhäst! Hoppas hoppas att hon sköter sig på fälttävlanslägret för då är framtiden säkrad ;) Känns så kul att det ändå är jag som fostrat henne i ett år. Hon är ju en helt annan häst jämfört med förra året. Vi har haft kiropraktor ute och hon har mognat en hel del (tack och lov), så nu är det bara att tuta och köra, och det känns som att The Sky is the Limit! <3


(Mikaela, jag sitter på en annan dator så kunde inte ladda upp någon egen bild så jag lånar din okej =)? )

Svinkallt idag igen... Men solen sken och det gjorde livet lite lättare att leva. Red till Brevik idag då det inte blev av i lördags och snön gick ända upp till magen på Toppen på vissa ställen vid hampeängen. Toppen fick kämpa på ordentligt. Väl framme vid vägarna så var det lättare att komma fram, det var dock inte plogat och på sina ställen var drivorna ganska höga. Men det stoppade inte Toppen som plöjde igenom som en ångvält. Hon har börjat fatta vad Breviksvägarna handlar om... Just det, galopp i full fart! Men hon var jätteduktig och väntade på mina signaler. Vi råkade ut för en liten överraskning just när vi skulle galoppera uppför den långa branta uppförsbacken, för precis då kom plogen typ 60 meter rakt framför oss! Men vi hann stanna i god tid och vi vände om och galopperade åt andra hållet. Jag släppte Toppen så hon fick galoppera allt vad hon hade men det var rätt kämpigt i den djupa snön så det gick inte så fort ändå haha. Solen som sken på den knallblå himlen och den söta doften av svettig häst gjorde min dag!

Om man orkar traggla sig igenom engelskan (den är hyfsat lättläst) så står här allt som är värt att veta om många grundläggande saker som hör ridningen till. Till exempel vad som händer i hästens kropp när den går på tygeln, hur en sadel ska sitta, utrustning, bett m.m. Fick flera Aha-upplevelser bara efter några minuters läsande, och sen satt jag som klistrad hela eftermiddagen.

www.sustainabledressage.net

Hittat på hippson.se. Dessa hade vi behövt igår!

Gogglesen på bilden har ett cirkapris på 529 kr och de marknadsförs av Jacson.

 

I fredags red jag till Brevik. Fick dock först spika på en ny sko med en ny snowgrip. Tur att man har några i lager och att jag dessutom i de lägena inte är beroenda av hovslagare... En bra kvinna klarar sig själv! Det var underbart och Toppen var pigg men skötte sig finfint. Förundras över hur hon har mognat över vintern. Hon fick pulsa ordentligt i den höga snön på långa tyglar (Har lärt mig att hästar som normalt är stressade och "På tå" som rids på långa tyglar såsmåningom blir avslappnade och trygga hästar) fram tills vi kom till vägarna vid brevik så det var skönt att få sätta iväg i kort galopp på den någotsånär halvplogade vägen. Hon fick ge järnet i uppförsbackarna och hon tyckte nog det var jobbigt men kul=) Bra träning också. I tisdags gick hon som en Gud, och Åsas kommentar var "snart vågar nog jag också sitta upp på din fina häst"! Det kan inte betyda annat än att vi gör framsteg.

Idag utropades det på radion en varning för klass två storm och att alla helst ska hålla sig hemma. Pff, hästarna ska ju ridas så det är bara att bita ihop. Och det fick vi minsann göra, sitter fortfarande i skrivande stund med illröda brännheta kinder... Så fyra tappra ryttare gav sig ut och vi red längs Långdalen och travade framåt i den puderlätta snön. Vinden ven och snön yrde bitande kall rakt emot oss. Sen pulsade vi igenom orangea slingan och ner tillbaka på Långdalen och till volten. Hästarna uppförde sig galant och vi tog varsin liten galopp och kände igenom hästarna. Toppen var supermjuk och fin. Lagom frusna red vi hemåt och var rätt nöjda med oss själva =)

... och är fett uttråkad. Ägnar alldeles för mycket tid på annat som t.ex. Toppen, jobbet och datorn ;) Så nu ska jag faktiskt vara duktig och sitta hela dagen i skolan och ta igen det som jag ligger lite efter med. Det är inte så farligt mycket, som tur är. Igår red jag dressyrlektion igen. Det är min räddning i denna mörka tråkiga tid när man bara kan rida i skogen och inte träna så mycket. Toppen blir starkare och starkare för varje vecka, det märks, och det gläder mig! Igår gick hon bättre än hon någonsin gjort förut, det är sjukt hur fort hon lär sig. Samtidigt nu när hon går så fint kan jag fokusera på mig själv, och vad jag gör. Igår fick jag till det rätt bra, jag vet att jag kan, men Åsa har nog inte sett mig rida "ordentligt" förut så hon blev glatt överraskad. Självklart är jag ringrostig, men det kommer så sakteligen! Främst är det att jag måste sträcka på mig. Kontinuitet är nyckelordet här. Ska fortsätta med dressyrlektion varje vecka nu så att det blir ordning på mig och Toppen som ekipage. Ska försöka vara med på en kurs på Kovik den 19 och 20 mars för en fälttävlanstränare som heter Anne och kommer från Falkenberg. Det är en av Åsas vänner så det är hon som arrangerar det och säger vilka ryttare som får vara med :P Då blir det dressyr ena dagen och kanske lite hoppning andra dagen. Annars händer väl inte så mycket. Ska nog ut och galoppera runt Brevik på fredag. Längtar!

Ja, så sålde vi Safir sommaren eeh....2003? Rätta mig om jag har fel. Jag har lite dålig koll på vad som hände sen... Men jag tror att det var då jag började rida Goldie, som var Mias (Annichens mammas) ungsto. Fullblod och fux. Vacker som en dag. Och hur häftig som helst att rida! Jag red henne inte så länge, lite över sommaren och början på hösten för sen såldes hon. Då började jag rida Reneés hästar Silver och Pollen om vartannat. Älskade Silver, Pollen är ju som hon är ;) men trivdes med båda. På våren 2004 köpte jag sedan Lambada <3:

Och min syster Ina köpte Trulsan. Har tyvärr ingen bra bild på henne... Hon var en C-ponny som Ina tävlade upp till L:A på i Siggestas Div 1 ponnylag i hoppning. En riktig studsboll. Jag önskade varje dag att hon var storhäst, för då hade jag haft henne själv haha! Toppen påminner lite om henne faktiskt:P Så Lambada och Trulsan och Josie (katten) fick bo tillsammans i vårt skruttstall. Pappa byggde till en liten box i ponny size där Trulls fick bo.

Lambada var hur snäll som helst och var duktig på att hoppa men hon gick väldigt bra i dressyren också. Inte med mig dock för det tog ett bra tag för mig att lära mig rida henne. Våren därpå var vi med i Siggestas Div 2 lag i hästhoppning och vi åkte till Siggesta regelbundet på hoppspecialen. En dag snubblade hon väldigt mycket med bak så att hon nästan ramlade ner. Det var mycket märkligt tyckte vi men vi red på. Sedan vägrade hon att hoppa hinder över 1.10 och hon hade aldrig vägrat förut. På det viset fortsatte det under våren. Snubblade ibland, och på tävling rev hon med sig hela hinder med bakbenen trots att avståndet och avtrampet hade varit perfekt!?

Till slut åkte vi med henne till veterinären där de konstaterade att hon såg i princip halt ut runt om och skyllde på ryggont. Hon fick en viloperiod och när den var över åkte vi till Mustang och fixade en jättefin ny sadel. I samma veva sålde vi Trulsan då Ina var för stor för henne och höll på tappa intresset och Lambada fick bo hos grannen en stund. Det var sommar men hon fick sova inne på nätterna men en morgon hade hon inte ätit sitt morgonhö. Något var fel. I hagen stod hon väldigt still i hettan och mådde uppenbarligen inte bra. Hon rörde sig vingligt och motvilligt och när vi fick henne att trava så var det som att hon inte visste var marken var och hon snubblade en hel del.
Vi åkte akut till Ultuna där de gjorde några gundläggande nervtester som att gå i upp- och nerförbacke. I nerförsbacken höll hon på ramla. Att vända på stället gick inte, hon lyfte liksom inte på benen och trampade runt bakdelen utan de snurrade bara på stället och gjorde märken i golvet. Det såg inte så bra ut. Till slut röntgade de halskotpelaren och såg att det fanns förträngningar där. Veterinären sa att det kunde vara det som gjorde att nerverna blev klämda och att signalerna inte gick ordentligt ner till bakbenen. Oddsen i det här läget var... tja, promenadhäst eller att få åka till hästhimlen.
Vi ansåg att det inte var ett värdigt liv för en häst att aldrig kunna få springa utan att den skulle vara rädd för att ramla, och vem vet, hon kanske skulle kunna bli ännu sämre? Så vi lämnade henne på Ultuna och jag glömmer aldrig hennes sista gnägg när jag gick till bilen efter att ha sagt hejdå.

Min Stackars vackra lilla Lambada.

Jag fick lämna tillbaka sadeln.

Jag drömmer fortfarande ibland att hon lever.

 
Jag gick inte in i stallet på en vecka och jag skyllde på mig själv för att hon dog. Egentligen visste inte veterinären varför hon hade sådana balanssvårigheter, men efter hennes bortång läste jag flera artiklar om "Den mystiska hästsjukdomen" som härjade över hela sverige just den sommaren. Flera liknande fall hade konstaterats där hästar varit tvungna att avlivas och veterinärerna kliade sig i huvudet men kunde inte komma fram till vad som orsakade sjukdomen. De skyllde på foder, mineralbrist, dåligt hö, men kunde ändå inte riktigt bestämma sig. Senast 2009 kom en ny artikel om flera hästar som insjuknat, men att vissa har blivit friska efter en lång tids konvalescens. Läs: http://www.atl.nu/Article.jsp?article=54054&a=Allvarlig%20nervsjukdom%20drabbar%20h%E4star

Om vi ändå hade vetat det då...

Jaja, deppigt värre! Det var sommaren 2005. Jag började såsmåningom rida Silver igen och en somrig dag 2006 var jag på fälttävlanskurs på Ryttarstadion med Silver! Fy S*t*n vad det gick undan, det var så sjukt kul!
På våren ställde jag upp i en blåbärshoppning med henne också på Siggesta och lyckades knipa en 3:e plats rosett i 1m klassen bara pga av att vi hade snabbaste tiden trots 4 fel :p



På hösten 2006 efter studenten drog jag till Irland ett år och lärde mig otroligt mycket. Red 5-7 hästar om dagen och en massa unghästar. Hösten 2007 pluggade jag i Uppsala ett år och red Silver och även Dust tror jag lite sporadiskt när jag var och hälsade på på värmdö. Efter det åkte jag tillbaka till Irland på hösten 2008.



Kom hem igen till jul och sedan februari 2009 har jag ägnat all min uppmärksamhet åt Toppen och det tänker jag fortsätta med lääääänge till! (Red även Dust lite från och till och han var jätteduktig, vi åkte på fälttävlanskurs på Runsten i april).

Det var mitt hästliv i ord och bild! Det blev lite långt igen, hoppas ni har överseende med det.

Ja, Toppen skötte sig utmärkt igår igen! Vi jobbar vidare på den låga formen i trav och galopp, och jag kan sitta ner i traven i längre perioder och då får jag automatiskt bättre sits. Men det är galet vad oliksidig jag är! är mycket svagare i vänster sida =( Men men, bara att jobba vidare på det.
Har lärt mig så otroligt mycket sen jag började rida för Åsa. Jag sitter typ och skrattar på lektionerna för hon är så härlig att rida för! Hon uppmuntrar väldigt, och så ger hon lite ris emellanåt men med en klang av sin norrländska humor =) Adrenalinet flödar efter en halvtimmes kämpande, och igår red jag tydligen så bra som jag aldrig gjort förut (på Toppen då), enligt Åsa! Najs. 

Imorgon rider Jenny och på torsdag ska hon få få en välförtjänt vilodag. Funderar på att höja havren lite försiktigt för att se om hon pallar och att det inte går upp i huvudet på henne. Hon behöver det nu när hon går rätt mycket, 6 dagar i veckan (!). Vilket hon iofs bara mår bra av, för hon blir mycket behagligare att hantera. Längtar till fredag, undrar vad jag ska hitta på då?



Gammal Irlandsbild... Saknar den tiden då man red 5-7 hästar om dagen!

Näe, det är nog dags att lämna den biten. Den senaste veckan har Toppen bevisat att hon är redo att gå ett steg längre i sin utbildning! Jag måste sluta stå i lätt sits i tid och otid och ställa lite mera krav på mig själv och Toppen visar tydligt att hon gör allt hon förmår för att göra rätt! Hon är så ambitiös så man blir rörd ;) Travade och galopperade en sväng på Långdalen fram och tillbaka men svängde av mot täpporna så hon skulle få pulsa i snön lite för att sedan rida till volten och trimma lite inför dressyrlektionen imorgon. Hon var så duktig, så stadig och lätt i handen i traven och gjorde fina serpentiner och volter och lite skänkelvikning (även om det är svårare att göra åt vänster). Sen satt galoppfattningarna klockrent och jag satt ner ganska mycket i galoppen så hon fick jobba. Det gick också fint efter lite småjusteringar så vi avslutade med att göra lite 8or. Mycket avslappnat och kontrollerat =) Sen blev hon trött och vi red hem. Hoppas hon är lika fin imorgon!

Hmmm, får tänka till för att minnas när jag började rida...Den allra första ponnyn jag satt på var en grå liten sak, en shettis som hette Biljard! Den hade ingen sadel och var hur slö som helst så jag minns bara hur jag skumpade runt och sparkade samtidigt för att få den att gå framåt haha! Jag tror att jag kanske var 7 år eller något? Den historien var iallafall inte så långlivad för sen minns jag att jag började rida en vit liten ponny som hette Tubbe. Den var jättefin och jag och mamma red ut tillsammans (på den tiden då hon kunde rida) och det var hur mysigt som helst! Jag tror att jag bara red honom några månader för jag tror att han såldes. 

Nästa ponny var en till shettis, en till skimmel som hette Lilja. Hon var ett riktigt busfrö men underbart söt! Glömmer aldrig när hon slängde av mig tre gånger på raken när hon galopperade och plösligt drog ner huvudet för hon såg en smaskig grästuva på sidan av vägen! Jag blev skitledsen och mamma stod vid sidan och asgarvade men hon satte sig faktiskt upp på henne och gav henne stryk, för så kan man inte hålla på ;) Mamma är ju inte så stor hon heller så det gick bra för er som undrar! Samtidigt kommer jag ihåg en dag när jag red ut själv på Lilja och sen satt jag av vid en skogsglänta där Lilja och jag delade på en muffins. Det var en solig vårdag och fåglarna kvittrade. Mysfaktor 100! Detta var början på min karriär som hästtjej, och allt detta skedde när jag bodde i Lidköping innan jag flyttade upp till Stockholm och Värmdö.

1999 flyttade vi till Ploglandet. Mammas krav var att vi skulle flytta till ett ställe där vi kunde ha häst, punkt slut. Så pappa som redan jobbade i Gustavsberg fick snällt leta rätt på en sån och till slut hittade han denna lilla idylliska gård här på Värmdö! Det första halvåret hade vi ingen häst så jag fick rida lite på min förra grannes jättefina tävlingsponnyer. Mot sommaren var det dags att skaffa vår egen ponny och vi åkte ner till skåne och provred Smedhults Safir. En vit sagoponny som hade gått fälttävlan med en duktig tjej som hette Emma Jacobson. Vi blev ju såklart dunderförälskade och köpte henne. Vi frågade ägarna om de trodde att hon kunde stå själv i ett stall, för vi hade ju bara plats för en häst i vårt skruttiga men ack så charmiga stall. Han trodde inte att det skulle vara några problem för bara det finns mat och vatten så var Safir nöjd sa han!

Vi åkte hem och målade och fixade upp stallet i en hel vecka. Dagen när hon kom från lastbilen ända från skåne och såg ut som en vit skimrande cirkushäst var nog den lyckligaste i mitt liv! Vi var dock lite nervösa för vad hon skulle tycka om sitt nya hem, då det stall hon kom från var renare än vårt vardagrum... tänk om hon vägrade gå in och typ vände och började springa tillbaka mot lastbilen i förfäran! Nä, det var inga problem hon stegade rakt in i boxen för där fanns det ju hö! Vi var alla ganska lättade och från den dagen bodde hon och vår katt Josie (som sov på hennes rygg) tillsammans i det stallet i fem underbart lärorika år tills vi alla växte ur henne och med tunga hjärtan var tvugna att sälja henne...

Som en stor tröst köpte ju Annichen henne så hon var nära oss och vi visste att hon skulle få det bra med en massa hästkompisar och att en till liten tjej skulle få glädjas åt att få lära känna och rida denna underbara ponny! Med Safir hade jag tävlat upp till L:b i hoppning och tagit en massa rosetter både i Siggestas Div 2 lag och individuellt. Vi var även på fälttävlansläger i Leksand tillsammans och tränade för Ulf Johansson en sommar. Från de fem dagarna har jag de allra bästa minnena med Safir och dem kommer jag aldrig att glömma!

Ska ladda upp en bild här snart men det funkar inte just nu.....

Hu, det vart lite långt, jag återkommer med del 2 en annan dag!

I fredags tog jag och Renée några bilder på Toppen som hon skulle skicka in till någon expert som mäter vinklar på hästen och sedan beräknar man en massa grejer för att se vilken chans den hästen har som galoppör sen.. Ska bli spännande att höra resultatet=)



Inga direkta Top Modeller ;) 

Igår red Jenny och det hade gått bra. De red till Brevik igen, så idag tänkte jag att jag trimmar lite på volten hos grannen idag för omväxlings skull. Toppen gick fint och var mycket mer avslappnad än sist så vi kunde lugnt och fint jobba på galoppen och galoppfattningarna. Till slut kunde vi rida som en 8 med trav emellan varvbytena och hon fattade rätt galopp varje gång=) Hon var så duktig så jag red tillbaka men gick en sväng till volten på Nora för att kolla läget där. Mickan satt och sken som en sol på Merillo som hoppade och hoppade över en upphöjd bom och såg taggad och nöjd ut! Ni får säkert höra om allt om det i hennes nästa inlägg ;) Vi hoppade också lite men det var så halt då vi bara har två broddar på varje sko istället för 4, så vi slutade rätt fort. Toppen tyckte iallafall att det var roligt att hoppa lite hon också! Vi måste komma igång med det där ordentligt snart känner jag, hon måste ha bra grundkondition och lite hoppmuskler tills vi ska på fälttävlanskursen i april! Längtar!



Rolig bild från i vintras, Toppen får ett fotbad när hon hade hovböld ;)